Kapitel 109

ISABELLA

Mina händer slutade inte skaka. Jag hatade hur nervös jag var, hur rädslan förvandlade varje nerv i min kropp till statisk elektricitet. Jag var tacksam att Levi var här, även om jag hellre skulle svälja spik än att erkänna det för hans självbelåtna ansikte.

Och ändå hade han rätt—Gud, vad ...

Logga in och fortsätt läsa