Kapitel 134

LEVI

Jag tittade upp mot trädkronorna ovanför oss—stjärnorna blinkade genom grenarna som utspridda diamanter. Min hjärna kändes som om den hade exploderat och smält till ren intighet. En dimma. En salig dimma. Världen omkring oss suddades ut, men hennes kropp, hennes värme, hennes hjärtslag mot mit...

Logga in och fortsätt läsa