Kapitel 146

LEVI

"Så... du tänker fortfarande inte prata med mig?" frågade hon, hennes röst fylld av hån, men mjuk nog att nästan låta söt. "Så barnsligt."

Hon skiftade i sitt säte och vände sig helt mot mig. Solen gled över hennes hår och plockade ut gyllene strån. Jag höll mitt ansikte stilla—impassivt, oläs...

Logga in och fortsätt läsa