Kapitel 155

ISABELLA

För ett ögonblick mörknade världen omkring oss—kristallkronorna, de målade taken, den mumlande folkmassan—allt upplöstes i blodets sus i mina öron och smaken av honom. Lycka. Synd. Vin. Så sött att det stal marken under mig, lämnade mina knän svaga, min balans ostadig.

Hans händer brände v...

Logga in och fortsätt läsa