Kapitel 158

ISABELLA

Julian klev in som om han hörde hemma där, som om detta inte var damtoaletten. Hans blick gled över mig, långsam och avsiktlig, dröjde för länge—för hungrigt.

Jag grep kanten på handfatet, min kropp vinklad mot dörren, ögonen flackande mot den, bad att någon annan skulle komma in. Men korr...

Logga in och fortsätt läsa