Kapitel 160

ISABELLA

Ingen andades. Ingen vågade.

Och för första gången den kvällen förstod jag sanningen som jag bara hade känt i viskningar, i blickar, i sättet folk tittade på honom när han klev in i ett rum—Levi Ferrari var inte bara fruktad. Han var nästan oantastlig.

Mina fingrar darrade när de tryckte m...

Logga in och fortsätt läsa