Kapitel 172

ISABELLA

"Nog," snäste jag, pulsen rusade, rädsla och ilska tvinnade ihop sig i mitt bröst. "Jag har ingenting att berätta för dig—" jag kvävde orden, min hals snördes åt. "Vi skulle inte bli kära, eller hur? Så jag är inte skyldig om du föll för mig."

"Och varför skulle jag falla för dig?" Hans rö...

Logga in och fortsätt läsa