Kapitel 95

Levi

Solen strålade genom gardinerna när jag öppnade ögonen. Februarihimlen var klar och ljus - en sällsynt syn i Stockholm den här tiden på året. Det mjuka, gyllene ljuset fyllde rummet, nästan för varmt mot väggarnas kyla. Kylan hängde fortfarande kvar i husets hörn, bekant och skarp.

Jag stönade...

Logga in och fortsätt läsa