48: Vi är ostoppbara.

Killian pov

Jag lutade mig tillbaka mot sänggaveln och lät Jonathan kasta sig över mitt bröst som om han ägde stället, vilket han för övrigt gjorde. Ögonblicket kändes nästan overkligt efter kaoset på sjukhuset och i flocken, och jag hade verkligen inte insett hur mycket jag längtade efter dett...

Logga in och fortsätt läsa