Kapitel 421

Det kändes som en evighet innan ett litet hål äntligen hade huggits ut i väggen. Hålet var pyttelitet, men det förenade äntligen de två rummen.

"James, är det du?" Emily försökte dölja sin upprymdhet.

James röst hördes från andra sidan, "Ja, det är jag. Oroa dig inte, jag är här."

När Emily hörd...

Logga in och fortsätt läsa