Kapitel nittio ett

Nästa morgon stod jag på träningsfältet, mitt hjärta tungt när jag mötte Eira. Morgonsolen värmde knappt det kalla uttrycket i hennes ansikte, och hennes genomträngande blick visade ingen nåd.

Hon var arg. Och jag klandrade henne inte.

"Det som hände igår kväll var vårdslöst," sa hon, hennes röst ...