Kapitel 212

Den här enögde killen var tydligt stammens tunga pjäs. Deras torped. Mitt snabba slag hade fått honom att vackla, och överraskningen var tydlig i hans ansikte.

Jag hade inte tid att slösa, så jag rusade framåt och kastade ytterligare ett slag.

Den här gången var jag redo och inte lika stressad.

D...

Logga in och fortsätt läsa