Kapitel 215

"Jag borde inte ha sovit! Jag borde inte ha sovit!" grät Paul, tårarna strömmade nerför hans ansikte.

Jag stod i kanoten och kämpade ner min egen rädsla. Panik var meningslöst. Klarhet var nyckeln.

"Ett ord till och du sover för alltid," snäste jag. Paul stängde munnen.

Kanoten rusade nedströms i...

Logga in och fortsätt läsa