Kapitel 497

Den Frusna Sjön

Wendys kinder var knallröda av kylan, men hon pressade envist sitt ansikte mot det frostiga fönstret, näsan platt mot rutan. "Pappa! Titta! En stor fisk!"

Jag hukade mig för att se var hon pekade.

Under isen simmade en skuggfigur förbi, glittrande med en blåaktig nyans i morgonlju...

Logga in och fortsätt läsa