25. Regn

Det är runt lunchtid när Caleb och jag äntligen lämnar pianorummet. Caleb flätar samman våra fingrar och kysser mina knogar innan han tar mig till matsalen. Hans doft är stark, och jag vet att han är glad. Jag är inte där än, men jag känner mig inte bara trygg utan också nöjd. Jag vet att det är en ...

Logga in och fortsätt läsa