63. Regn

Två vampyrer släpar mig till en kall, tom cell och kastar in mig innan de låser den silverfärgade dörren bakom mig. Jag faller på knä och händer, och jag biter ihop kinderna för att inte skrika till. Som tur är—om man nu kan kalla det tur—har handbojorna bytts ut mot ett litet halsband runt min hals...

Logga in och fortsätt läsa