116. Tung, rå och grym sanning

När de orden äntligen rullar av min tunga, sköljer en obeskrivlig lättnad över mig. Det är som något urgammalt och ruttet som levt djupt inom min kropp, min hud, mina ben, äntligen har blivit helat...

Som om jag för första gången sedan jag kom tillbaka i tiden faktiskt kan andas.

”Jag sa det verklig...

Logga in och fortsätt läsa