121. En oskyldig pojke

Ediths ögon mjuknar vid min fråga, trots den något roade glimten, full av förståelse, som om hon väntade på den.

"Ja, Chris mår bättre. Han tog medicinen som läkaren gav honom, även om han klagade lite. Du vet hur envis han är."

Mungipan lyfts i ett igenkännande leende, "Gud, jag vet."

"Febern har o...

Logga in och fortsätt läsa