127. ”För kärlek.”

Jag stannar framför Christophers dörr — hans tillflyktsort, den jag aldrig vågade gå in i, förutom på vår bröllopsnatt. Korridoren är tyst och märkligt kall, trots att det är varmt ute, och trots att mina händer svettas när de svävar nära träet.

Återigen finner jag mig själv tveka, med andan fast i ...

Logga in och fortsätt läsa