132. EVELYN ROSE (POV)

Minnena kommer rusande tillbaka i mitt sinne, och magsyran stiger i min hals. Jag känner att jag kanske måste kräkas, överväldigad av dessa scener som verkar vara på en oändlig slinga — när de i själva verket bara var nästan identiska sekvenser som upprepades dagligen.

"Du vet ingenting..." upprepar...

Logga in och fortsätt läsa