142. CHRISTOPHER H. (POV)

Natten känns som om den sväljer mitt andetag helt, men inget jämför sig med hur Charlottes ord slog luften ur mina lungor i det ögonblicket, i det rummet som plötsligt kändes så förbannat litet.

För litet för att rymma allt jag kände...

Och allt jag inte kunde säga.

Det är inte lätt att få mig mållö...

Logga in och fortsätt läsa