157. Farligt varmt.

Hans ord hänger i luften, tunga, tjocka med en gammal tyngd som nu krossas rakt framför mig. Mina ögon fylls med tårar och jag kan inte låta bli att omfamna den kroppen som, trots att den är så stor och stark, känns alltför skör nu.

Christopher gör inget motstånd alls. Faktum är att han smälter in i...

Logga in och fortsätt läsa