202. Var det en lögn, Christopher?

Christopher blundar och biter ihop käkarna, som om mina anklagelser träffar honom med kulornas kraft. Men när han ser på mig igen är hans ögon blanka men stadiga, redo att möta sanningen som har varit begravd för länge.

"Tio år, Christopher." Min röst spricker av en kvävd snyftning. "Tio år av att ...

Logga in och fortsätt läsa