219. CHRISTOPHER H. (POV)

Ett konstigt ljud undslipper min strupe, ett halvt skratt, halvt snyft, lika desperat som det är lättat, och jag sveper mina armar runt henne hårt, med febrig hängivenhet, krossar henne mot mig som om jag kunde smälta samman våra kroppar.

Henry…

Bär hon verkligen vårt barn igen?

"Men... testet..."

H...

Logga in och fortsätt läsa