224. EVELYN ROSE (POV)

Dörren öppnas med ett dämpat klick och ett högt metalliskt gnissel som känns alldeles för högt för detta ögonblick. Jag smyger in och stänger den bakom mig med återhållen kraft, som om det på något sätt skulle kunna stoppa den panik som redan hotar att svämma över.

Mina ögon är vidöppna och desperat...

Logga in och fortsätt läsa