247. ”Titta inte, Charlotte.”

Jag förbereder mig för smällen, men den kommer inte. Istället känner jag Sebastians kropp över min, hans armar runt mig, hans händer som greppar mina axlar så hårt att det tar andan ur oss båda.

Hans ben ger vika, och han faller ner på knä, tar mig med sig utan att släppa taget. En av hans händer t...

Logga in och fortsätt läsa