249. ”Det är inte slutet.”

Grant går ut med ett trött uttryck, hans axlar spända och låga, som om världens tyngd vilar på dem. Hans fläckfria labbrock står i skarp kontrast till mina kläder, mina blodfläckade händer, och för en stund lyckas jag nästan övertala mig själv att allt detta är ett misstag. Att Sebastian inte är på ...

Logga in och fortsätt läsa