253. Vårt mirakel

Christopher rusar in, andfådd, med sin kavaj hängande över ena armen. Hans ansikte är lätt rodnat, kanske från att ha sprungit hit eller från värmen. Hans vidöppna ögon mjuknar när han ser mig sitta i fåtöljen, med Dr. Hensley stående bredvid mig.

"Är jag väldigt sen?" frågar han, när han kliver in...

Logga in och fortsätt läsa