258. Vår anledning att andas.

... Ett skrik sliter sig ur min strupe, så högt att det känns som om det kommer från djupet av min själ. Mitt ansikte bränner, rött av ansträngningen att skrika, från en styrka jag inte ens visste att jag hade inom mig.

"Kom igen, fru Houghton, bara en gång till. Du är nästan där." Jag kan knappt hö...

Logga in och fortsätt läsa