Kapitel 156

Stället på handleden där James hade tagit tag i mig kändes som om det hade bränts av ett glödhett strykjärn.

Kyrkan var väldigt tyst, med bara vindens snyftande ljud när den drog genom de krossade fönstren.

Han stod för nära – så nära att jag kunde se min egen lite trötta spegelbild i hans pupille...

Logga in och fortsätt läsa