KAPITEL 192

VINTER

Han trummade lätt med foten bakom sig och visade sedan det där irriterande, självgoda leendet.

"Säg snälla."

Orden skar i mig som naglar på en griffeltavla och skickade en stöt av irritation genom mina ådror. Jag tvingade mig själv att ta ett långsamt, djupt andetag för att tygla impul...

Logga in och fortsätt läsa