KAPITEL 216

ZION

"Jag är strax tillbaka," sa hon mjukt och gled av sängen med den tysta grace som alltid verkade förstöra mig.

Jag nickade, käkarna spända, ögonen följde henne utan att jag menade det—följde svajet av hennes höfter, hur skjortan klamrade sig fast vid hennes ryggslut.

Hon visste inte ens vad h...

Logga in och fortsätt läsa