KAPITEL 251

DAMIEN

"Min halvbror," spottade jag, ordet smakade surt på min tunga.

"Den gyllene pojken. Den som alla jävla avgudar. Den som hade allt utan att lyfta ett jävla finger." Min röst steg, sprack i ett nästan morrande.

"Född med en silversked nedtryckt i halsen—hans mors pengar, ditt namn. Han g...

Logga in och fortsätt läsa