KAPITEL 258

ZION

Rummet var för tyst. Den sortens tystnad som kryper under huden och får varje andetag att låta för högt.

Harry satt framåtlutad, armbågarna på knäna, stirrandes på golvet som om det skulle ge honom svar.

Ro lutade sig mot den bortre väggen, tumme som strök kanten av sin tändare, klick—kl...

Logga in och fortsätt läsa