KAPITEL HUNDRA OCH SEX

Efter mitt tal var publiken mindre fientlig och även om vi fortfarande fick några tvivlande blickar, var jag säker på att vi inte skulle bli överfallna i sömnen eller något sådant.

”Jag hoppas att du kan klättra,” sa Jamal när han ledde oss till en trädkoja som var ganska högt upp i träden den var ...

Logga in och fortsätt läsa