157. ”Kom för din man.”

Min andning fastnar i halsen, och jag gör som han ber, håller ögonen öppna och stirrar på varje centimeter av hans ansikte. Våra blickar möts länge, och ingen av oss säger något... Vi bara stirrar på vidderna som reflekteras i varandra. Det känns som att jag står framför den där spegeln igen, och ja...

Logga in och fortsätt läsa