165. MILAN BRUN (POV)

Kragen glider skickligt genom mina fingrar, gång på gång, under min blick, men mina tankar är någon annanstans. Långt borta. Det är som om mina tankar sugs in i ett svart hål och på något sätt återvänder direkt till henne. Till min Victoria – och till den där snuskigt rika jäveln som tror att han ha...

Logga in och fortsätt läsa