171. MILAN BRUN (POV)

Chanel har legat hopkurad i den där fåtöljen med ansiktet gömt bakom sina knän i minst två timmar. Då och då hör jag tysta, kvävda snyftningar, men inte ett enda tröstande ord från mig når henne. Jag förblir tyst, ser på hur hon håller sig så där, försöker att på något sätt förbli jordad.

Inte för a...

Logga in och fortsätt läsa