195. ”Är det allt jag är för dig?”

Med samma inövade grace som jag har använt i så många högnivåmöten, går jag iväg utan att se tillbaka. Rak hållning, hakan lätt lyft, axlarna stadiga… all den kroppsspråk jag har bemästrat för de där ögonblicken när allt inom mig vill kollapsa, håller jag nu.

Jag passerar en servitör som bär en bric...

Logga in och fortsätt läsa