Kapitel 187 Slutligen grät hon okontrollerat i hans armar

Celeste kände sig nere. Hon ville muntra upp honom men visste inte var hon skulle börja.

Tiden läker inte alla sår. Vissa sår är som dolda taggar; de syns inte, men de varar inombords.

Henry bad Celeste att gå först, han behövde lite tid för sig själv.

När kontoret var tomt, tände han en cigarett...

Logga in och fortsätt läsa