Kapitel 132

Kierans POV

”Kieran, snälla—” Mammas röst skar genom vinterluften, och hennes andedräkt blev till små moln mellan oss. ”Han har ingenstans att ta vägen. Det är svinkallt. Bara för i natt—”

”Nej.” Ordet kom platt och slutgiltigt, och skar igenom hennes bön som en kniv genom siden.

”En natt bar...

Logga in och fortsätt läsa