Lagligen beroende av min make

Adeline Smith var fortfarande omtöcknad när hon klev ut från polisstationen.

Tidigt den morgonen hade hon fått ett samtal där hon ombads komma in till stationen för att hjälpa till i en utredning.

När hon fick veta att det berodde på att någon i smyg hade filmat henne och hennes pojkvän, Allen Jones, när de hade sex i ett hotellrum, drog hon en lättnadens suck.

De hade ju kommit överens om att hålla relationen platonisk och inte vara intima förrän efter examen. Polisen måste ha tagit fel.

Men när hon kom dit och såg klippet blev hon helt ställd.

Allen och hennes bästa vän, Emily Miller, låg nakna i sängen, tätt sammanflätade av begär. De hade till och med blandat in bondage och sadomasochism i sin kärleksakt. Klippet var grovt, och på en sexvideo­sajt hade det redan fått över tio miljoner visningar.

Eftersom Emily hade burit mask hade polisen antagit att kvinnan var Adeline.

På sin födelsedag hade Adeline upptäckt att hon blivit förrådd av både sin pojkvän och sin bästa vän.

Hon kände på kondomen och hotellets nyckelkort i fickan och kände den bittra ironin.

Hon hade valt just den här speciella dagen för att överraska Allen på sin födelsedag, men i stället var det han som gav henne en ännu större chock.

Adeline ville instinktivt slänga kondomen i papperskorgen, men när hon mindes att hon hade köpt det dyraste märket inför sin första gång, för att det skulle kännas speciellt, lät hon bli.

Varför slösa bort sina pengar på grund av någon annans misstag?

Just som hon kände hur modet sjönk ringde mobilen. Det var Elisa Garcia, en kursare, som undrade om Adeline kunde ta hennes pass i baren.

”Adeline, snälla, jag ber dig. Min pojkvän kommer så sällan och hälsar på mig!”

Adeline suckade uppgivet. Alla andra höll på och raggade—och här stod hon och skulle täcka någon annans pass?

Precis när hon skulle säga nej lade Elisa till: ”Du får trettio procent av dricksen.”

”Okej, jag tar det!”

Adeline drog ett djupt andetag. Det gamla talesättet stämde—otur i kärlek, tur med pengar. Åtminstone skulle hon få in lite cash.

Som smyckesdesignstudent jobbade Adeline ofta extra i baren för att tjäna pengar vid sidan av. Hon var vacker och hade en vass tunga, vilket gjorde henne rätt populär där.

I kväll var baren fullpackad inför ett stort event och dricksen var bra. Adeline glömde snabbt sin otrogna pojkvän och fokuserade på att dra in pengar.

Hon slingrade sig fram genom trängseln och gjorde reklam för drinkar utan uppehåll.

Elaine Wilson fick syn på henne direkt från VIP-bordet.

Hon kastade en blick på sin allvarlige bror och ryckte termosen ur Ronald Williams hand. ”Ronald, du går till en bar och dricker vatten? Är du riktigt klok? Titta på alla snygga kvinnor här omkring. Familjen pressar dig att gifta dig och de har inte ens några krav. Vilken kvinna som helst duger, eller hur?”

Bara att ämnet kom på tal irriterade Ronald.

Han slet tillbaka termosen och tog en stor klunk.

Sedan barndomen hade han fostrats till att bli familjens arvinge, och han hade aldrig ägnat romantik särskilt mycket tanke. Och nu förväntade de sig att han skulle gifta sig omedelbart? Löjligt.

”Men det räcker inte att hon bara är kvinna. Hon ska vara snygg, ha en grym kropp och framför allt vara lydig,” sa Elaine och viftade med handen. ”Nummer 01, kom hit.”

Vid hennes rop gick Adeline fram med ett leende. ”Frun, vad kan jag ordna åt er?”

Hon lade märke till Louis Vuitton-örhängena med diamantstift i kvinnans öron, plockade genast fram den dyraste vinlistan och blixtrade med sitt inövade leende. ”De här vinerna kom in i morse.”

”Om du får honom att ta en enda drink beställer jag allt på den här sidan.” Elaine sneglade på Ronald och såg hur hans min mörknade.

Han hade redan varit irriterad när Elaine hade bett honom följa med ut, och hade aldrig väntat sig att hon skulle försöka para ihop honom med någon.

Det räckte med en blick på Ronald för att Adeline skulle förstå att han var barens svåraste kund.

Han bar en skräddarsydd kostym och skjortan var knäppt hela vägen upp. Han såg så korrekt ut att det nästan gjorde ont.

Den typen var antingen iskall—eller hemligt vild.

Hon kastade en snabb blick på priserna. ”Frun… är ni säker?”

”Här är mitt kort. Tar han en drink, så köper jag allt på den här sidan.”

När Elaine räckte över ett svartguldfärgat SVIP-kort log Adeline när hon tog emot det och satte sig sedan smidigt ner bredvid Ronald.

När Ronald snabbt flyttade sig höjde Adeline på ögonbrynet. Åtminstone försökte han inte ta sig friheter, vilket var ett gott tecken.

”Herrn, jag har gamla föräldrar och små barn att försörja. Hela min familj är beroende av att jag tjänar pengar. Kan ni inte bara ta en liten sip?” Hon lyfte ett glas och såg riktigt beklagansvärd ut.

Ronald rörde sig inte, han bara såg tyst på henne. Hennes skådespel var bedrövligt, värre än reklampersonerna företaget hans hade anlitat i år.

Ansiktet hennes var utan tvekan vackert, särskilt ögonen, som verkade säga så mycket. Hans underordnade brukade kalla dem för ”persikoblomsögon som ser på till och med en hund med djup tillgivenhet”.

Ronalds granskande blick fick Adeline att vilja backa, men när hon tänkte på provisionssumman på fem siffror log hon igen. ”Herrn, vill ni prova lite Malbec, torrt rött? Jag kan ha i lite kanel och värma det åt er?”

Hon hade lagt märke till Ronalds termos tidigare. Fast han såg ung ut, kanske var han ändå i medelåldern?

Kanske var kroppen inte vad den brukade vara, så han gillade säkert inte stark sprit.

Elaine, som stod bredvid, hade svårt att hålla tillbaka skrattet. ”Gumman, du har bra ögon! Du ser att han inte är i form, menar du?”

”Jag dricker inte.” Ronald lyfte blicken mot Adeline och lade till: ”Och jag betalar inte.”

Adeline var tvungen att tyst upprepa provisionsbeloppet för sig själv för att kväva lusten att svära. ”Vad vill ni dricka då?”

Ronald räckte henne sin termos. ”Vatten.”

Adeline bet ihop när hon sträckte sig efter termosen, men plötsligt knuffade en annan kund till henne. Hon tappade balansen och föll mot Ronald.

Ronald drog snabbt undan handen och lutade sig bakåt för att undvika beröring, men Adeline hann ändå få tag i hans handled. En stickande känsla spred sig omedelbart genom hans kropp och gjorde honom stel för ett ögonblick.

Kunden bakom henne bad om ursäkt om och om igen och beställde två flaskor vin som kompensation. Adeline fick en idé och greppade genast ett fullt glas vin från bordet. ”Herrn, tack för att ni hjälpte mig nyss. Jag dricker det här, och ni gör som ni vill.”

Hon lutade huvudet bakåt och svepte glaset.

Ronald bara såg på henne, sa ingenting och rörde sig inte.

När Adeline såg det spände hon sig och hällde upp två glas till. ”En stor tjänst förtjänar mer än ord. Jag dricker tre glas, och ni tar bara en klunk, bara för att vara snäll!”

Hon brydde sig inte om Ronalds min och svepte två glas till i snabb följd.

Med en vacker kvinna som Adeline stående där och svepande tre glas i rad började folk i närheten heja på henne. Ronald mötte de där fängslande ögonen och kallade henne i tankarna för ”lilla räven”, innan han motvilligt tog en klunk.

”Jag fyller år i dag, låt mig skåla med er igen!” Adeline svepte tre glas till. Till och med Elaine började se orolig ut. ”Gumman, du behöver inte köra så här hårt.”

Adeline var nu småfull och sjönk ner bredvid Ronald.

Kanske var det alkoholen, men plötsligt sköljde en våg av självömkan över henne.

”Jag fyller år i dag.” Hon sniffade till ordentligt och klappade på fickan där kondomen och hotellnyckelkortet fortfarande låg. ”Jag hade ordnat allt, och så förstörde den där jäveln allting!”

När hon tänkte på Allens och Emilys sexvideo blev Adeline upprörd och började dricka glas efter glas.

Ronald såg på när hon drack med ett uttryckslöst ansikte; blicken lämnade aldrig hennes vackra ögon.

Elaine stod mållös. Ronald verkade förtrollad; han stirrade på Adeline vad hon än gjorde, som en marionett.

Baren skulle snart stänga. Under den korta stund Elaine gick på toaletten var paret som suttit där nyss spårlöst borta!

Under hotellets dämpade belysning såg Adeline på Ronald framför sig och kände att det här inte kunde vara på riktigt.

På något sätt hade nyckelkortet och kondomen ramlat ur fickan och låg helt skamlöst synliga. Medan hon stod frusen av chock plockade Ronald omtänksamt upp dem åt henne.

När Adeline såg Ronalds snygga ansikte hörde hon sig själv fråga, impulsivt: ”Vill du följa med mig?”

Ronald pressade ihop läpparna och följde faktiskt efter henne till hotellet.

När de kom in i den lyxiga sviten med en kingsize-säng som hon hade bokat, såg hon på Ronalds ansikte med dimmiga ögon och svalde hårt.

Hans skarpa drag, djupa blick och hårt sammanpressade läppar gjorde honom mycket hetare än den otrogne Allen.

Var det inte just Allens snygga ansikte som hade dragit henne till honom från början?

Vad är egentligen den verkliga skillnaden mellan kärlek vid första ögonkastet och begär vid första ögonkastet?

Det här skulle vara hennes stora dag, dagen då hon skulle bli av med oskulden. Rummet gick inte att avboka, hon hade köpt kondomer, och nu stod den här snyggingen precis framför henne. Att slösa bort allt det här vore ju en synd.

Adeline gick närmare, andningen blev snabbare. ”Om vi har sex tar jag inget ansvar för det som händer efteråt.”

Ronalds blick mörknade, och i nästa ögonblick fångade han hennes läppar med sina.