

Miljardärens sista minuten-brud
G O A · Avslutad · 200.5k Ord
Introduktion
"Alla pratar om hashtaggen som blev viral på bara några timmar. Den här tjejen har blivit ett mysterium som alla vill lösa. Faktum är att vi har bilder från flera personer som har sett tjejen i verkligheten."
Mobilskärmen är liten men jag ser flera bilder på mig själv blinka förbi på skärmen. Det här kan inte hända!
Du vet den där panikattacken jag har försökt trycka ner? Ja, den kommer tillbaka med full kraft. Det känns som om all luft sugs ur mig och mitt bröst blir tight. Min syn blir suddig och jag inser att jag faller precis innan allt blir svart.
"Ta det lugnt, fröken Riley, det här är Mr. Rhodes, en donator till vårt sjukhus. Den här kvinnan är hans fästmö. Jag tar över härifrån." säger läkaren och stiger åt sidan för att låta sjuksköterskan gå ut.
Jag ser henne skynda iväg innan jag fokuserar på läkaren. Han är en äldre man med vitt hår och ett vänligt ansikte, men han ger mig konstiga vibbar.
Vänta... sa han just fästmö?
"Förlåt, vad sa du?" frågar jag.
"Jag har ett förslag till dig." säger mannen.
"Ett förslag till mig? Vad menar du?"
"Ett förslag? Det betyder-"
Jag viftar med handen. "Inte det! Jag är inte dum. Jag menar vilket förslag?"
"Jag vill att du gifter dig med mig." säger han med ett rakt ansikte.
Så du undrar säkert hur en kvinna som bor i en övergiven tågvagn hamnar gift med en stor teknikmiljardär.
Det är enkelt. Vi sprang rakt in i varandra, låste blickar och resten är historia.
Okej, nej, det är inte riktigt så det hände. Se, Artemis Rhodes är i knipa. Han behöver en brud till sin nästa födelsedag... om sex dagar. Så vad gör han? Han jagar upp mig som en galen stalker och erbjuder mig en massa pengar för att gifta mig med honom.
Galenskap, eller hur?
Självklart vägrar jag eftersom jag har lite värdighet, men när min värld vänds upp och ner har jag inget val än att acceptera. Tack vare honom kan jag inte gå tillbaka till mitt gamla liv, och nu är jag fast i hans.
Jag är hans uppror mot sin familj och taggen i hans kött... Hans ord, inte mina...
Vi kommer från olika världar och det betyder att de världarna till slut kolliderar och med det kommer katastrofen redo att riva hela planen i bitar. Du vet, bara en vanlig tisdag.
Så vad gör två människor när allt börjar gå fel?
Låt mig berätta...
Kapitel 1
**Blå **
Ljudet av att någon slår på metall får mig att vakna med ett ryck och titta mig omkring med suddiga ögon. Det tar en sekund innan jag minns var jag somnade igår kväll.
"Blå, du måste vakna!" En dämpad röst ropar från andra sidan väggen bredvid mig.
Det tar ytterligare några sekunder innan jag känner igen rösten som Buckys, min granne. Om man nu kan kalla honom det. Han bor i ett tält några meter från godsvagnen jag för närvarande befinner mig i.
"Kom igen tjejen, patrullen är här om mindre än en timme!" ropar han.
Det får mig att röra mig som om jag hade eld i baken. Jag kan inte bli fångad av säkerhetspatrullen igen. Förra gången kunde jag inte återvända till mitt favoritställe på minst en månad. Det är inte så att jag har många ägodelar, men det är besvärligt att bära de få saker jag har överallt. Jag bryr mig inte om kundvagnar eftersom jag inte stannar på ett ställe tillräckligt länge för att samla på mig mycket grejer. En ryggsäck och en liten duffelväska är allt jag tillåter mig att ha.
Jag rullar snabbt ihop sovsäcken jag sover på de flesta nätter och stoppar den i duffelväskan. Kudden jag använder är en uppblåsbar nackkudde, så jag tömmer den på luft och skjuter in den med sovsäcken. Jag släcker den lilla lampan jag har tänd när jag sover och lägger den i ryggsäcken. När min lilla lägerplats är packad tar jag de slitna blå converseskorna som jag köpte på en second hand-butik och drar på mig dem. De håller sig okej, men jag kommer att behöva nya om ungefär en månad om man ser till sulorna.
När jag äntligen är klar tar jag tag i handtaget till godsvagnens dörr och stönar när jag drar upp den. Den är tung och jag har spagettiarmar. Inte mycket tid för träning när jag är på språng så mycket. Om något är mina ben den starkaste delen av min kropp tack vare all gång jag gör. Jag antar att jag skulle kunna unna mig ett busskort, men jag försöker hålla mina utgifter till ett minimum. Jag vet aldrig när jag behöver spendera pengar på något som är lite utanför min budget. Som skor och kläder.
Bucky står utanför dörren med en liten kopp i handen. Jag ler ner mot min vän och hoppar ner för att hälsa på honom. När mina fötter träffar marken ställer jag mig upp och lyfter armen och placerar två fingrar på pannan.
"God morgon, sir!" säger jag innan jag gör honnör.
Han hade tjänstgjort i militären i tio år och kom hem utan något stöd och hamnade på gatan för sitt besvär.
Han himlar med ögonen. "Du är rolig. Här, ta det här och värm dig."
Jag tar emot koppen och tar en lång klunk av den varma vätskan inuti.
"Du behöver inte ta med kaffe till mig varje dag, Bucky. Speciellt inte på onsdagar eftersom jag spelar på Monicas!" säger jag till honom igen.
Det är inte första gången vi har den här konversationen.
"Det är inte som om tre små kaffe kommer att ruinera mig, Blå. Nu skynda dig och kom iväg." Han vänder sig om och avslutar att lasta sin vagn. "Jag gömmer det här i gränden vid Storgatan. Vart är du på väg?"
"Jag har en morgonspelning på Monicas, så jag går dit nu. Var är Maria-Ann?" Hon var den andra som bodde här.
Hon var en intressant karaktär med en dålig attityd som tog lite tid att vänja sig vid men är också en snäll person på sitt eget sätt. Hon är känslomässigt hämmad men hon bryr sig och har hjälpt mig att hitta alla de bästa ställena för billiga spritbutiker i området. Jag har bara varit här i några veckor, så det var en stor hjälp. Jag har inte alltid haft sån tur. Inte alla hemlösa gemenskaper är lika välkomnande.
De kan också vara farliga för någon som mig. Jag tjänar pengar genom att spela gitarr varhelst det är möjligt vilket ger mig en stadig inkomst. Inte tillräckligt för att slå mig ner någonstans men nog för att hålla mig vid liv. Det är mer än de flesta och de kommer att komma efter mig om jag inte är försiktig. Som tur var när jag anlände till Stockholm träffade jag Bucky och han sa att jag kunde slå läger med honom vid den övergivna järnvägsväxeln.
Det fanns bara en godsvagn som fortfarande var intakt och han sa att jag var välkommen att använda den. Först vägrade jag eftersom jag inte ville ta den från honom eller Maria-Ann men han försäkrade mig om att de aldrig använde den. Jag visste att det var struntprat, men han lät mig inte ta upp det igen. Eftersom jag bara kommer att vara här i ett par veckor till behöver de inte ge upp den länge.
"Ja, skynda dig nu så ses vi ikväll." Han klappar mig tafatt på axeln och går iväg.
En snabb blick runtomkring visar att Maria-Ann redan har gått för dagen, så jag bryr mig inte om att vänta. Jag tar fram den billiga kontanttelefonen ur fickan och kollar tiden. Det är fortfarande ungefär en timme kvar tills jag ska vara hos Monica klockan sju, så jag kan gå en sväng i parken och njuta av min kaffe.
Parken ligger ungefär tjugo minuters promenad från tågstationen och tio minuters promenad till Monicas Café. Det är den perfekta platsen att hänga på och titta på folk. Det är också mitt andra jobb. Jag spelar nära den stora fontänen och jag har en bra relation med parkvakterna, så de låter mig vara ifred när jag är här.
Jag går in i parken och ser några människor springa längs gångvägarna. Det finns en tom bänk bara några meter bort, så jag styr stegen ditåt. När jag ser en liten skylt på den stannar jag för att läsa.
"Till minne av Cecilia Rhodes. Älskad mor och hustru."
Rhodes?
Det är ett namn jag har sett på en av byggnaderna i stan, men jag är inte säker på vad familjen är känd för. Jag bryr mig inte om att hålla koll på societetens liv. Vad är poängen? Jag har aldrig förstått varför folk är så intresserade av de rika och berömdas liv. Har de inte tillräckligt att göra i sina egna liv? Eller kanske har jag bara aldrig tänkt på det eftersom jag aldrig har haft råd med ett skvallerblad.
När man har en stram budget eller en fosterförälder som knappt matar en, än mindre betalar för något sådant, verkar det inte särskilt viktigt.
Hur som helst, jag ger en tyst minut till kvinnan vars minne inspirerade denna skylt och sätter mig ner. Det blir kallare ute så jag måste dra min jeansjacka tätare runt mig. Ännu ett fynd från en second hand-butik, men det är en sån där med hål i eftersom det är modernt nu. Jag lyckades lappa några av hålen men det hjälper inte mycket mot kylan.
Jag är glad nu att Bucky köpte mig denna kaffe för den värmer mig lite. När jag tar en klunk till suckar jag belåtet och lutar mig tillbaka i sätet. Ett par kvinnor joggar förbi i sina designade träningskläder och dyra sneakers. De tittar åt mitt håll och säger något till varandra när de passerar, men jag vågar inte lyssna. Det är inte som att jag inte har hört folk prata om mig när de ser mig, men jag vill inte anstränga mig för att höra hemska ord.
Det är inte som att jag ser smutsig ut eller något, men det är tydligt att jag inte har det så bra ställt. Mina kläder är gamla och välanvända. Det är bevis nog på att jag saknar en del i mitt liv. Åtminstone i andras ögon.
Sanningen är att jag oftast njuter av mitt liv. Det är definitivt bättre än fosterhemmet, och jag får se så många nya platser. Inte många har friheten att bara dra iväg när som helst. De är upptagna med sina nio till fem-jobb och räkningar. Jag? Jag är fri från allt det där.
Missförstå mig inte, om livet erbjöd mig ett fast jobb och en plats att bo på skulle jag inte tacka nej, men det har aldrig hänt. Det är bäst att inte hoppas på saker som är omöjliga.
Så jag har accepterat detta liv och försöker leva med ett leende på läpparna. Bucky sa till mig att om man ler genom de tuffa tiderna blir det lättare att överleva. Hittills har han inte haft fel.
Jag dricker upp min kaffe och slänger den i närmaste papperskorg. Det är dags att gå till Monicas Café, så jag svänger ner på den motsatta stigen och börjar gå ditåt. Det blir alltmer folk på gatan och jag är för upptagen med att titta på kaoset för att märka någon komma mot mig. Jag springer in i ett hårt bröst och personen jag stöter på tappar sin telefon.
"Åh herregud, förlåt!" Jag böjer mig ner och plockar upp den.
Den ser inte skadad ut men jag borstar av den och tittar upp på personen. När han ser mig ser han förvånad ut.
"Här, varsågod. Den verkar okej." Jag räcker fram telefonen till honom men han rör sig inte för att ta den. "Okej..."
Jag tar hans hand och sätter telefonen i den.
"Jag är väntad någonstans, så jag måste gå. Förlåt igen." Jag går runt honom och skyndar mig iväg.
När jag tittar över axeln ser jag att han tittar efter mig med den där underliga blicken.
Okej, det där var lite konstigt.
Senaste Kapitel
#128 Kapitel 128
Senast Uppdaterad: 1/10/2025#127 Kapitel 127
Senast Uppdaterad: 1/10/2025#126 Kapitel 126
Senast Uppdaterad: 1/10/2025#125 Kapitel 125
Senast Uppdaterad: 1/10/2025#124 Kapitel 124
Senast Uppdaterad: 1/10/2025#123 Kapitel 123
Senast Uppdaterad: 1/10/2025#122 Kapitel 122
Senast Uppdaterad: 1/10/2025#121 Kapitel 121
Senast Uppdaterad: 1/10/2025#120 Kapitel 120
Senast Uppdaterad: 1/10/2025#119 Kapitel 119
Senast Uppdaterad: 1/10/2025
Du Kan Tycka Om Detta 😍
Kan inte vinna mig tillbaka
På dagen då han gifte sig med sin första kärlek, var Aurelia med om en bilolycka, och tvillingarna i hennes mage slutade att ha hjärtslag.
Från det ögonblicket ändrade hon all sin kontaktinformation och lämnade helt hans värld.
Senare övergav Nathaniel sin nya fru och sökte världen över efter en kvinna vid namn Aurelia.
Den dagen de återförenades, trängde han in henne i hennes bil och bönföll, "Aurelia, snälla ge mig en chans till!"
(Jag rekommenderar starkt en fängslande bok som jag inte kunde lägga ifrån mig på tre dagar och nätter. Den är otroligt engagerande och ett måste att läsa. Bokens titel är "Lätt skilsmässa, svår omgifte". Du kan hitta den genom att söka efter den i sökfältet.)
Omegan: Bunden till de Fyra
"Det är jag verkligen," log Alex. Nu var jag fastklämd mellan dem, mitt hjärta slog så snabbt att jag kände att jag skulle svimma.
"Lämna mig ifred!" skrek jag och försökte springa. Men jag var fångad. Innan jag hann reagera, pressade Austin sina läppar mot mina. Mitt sinne exploderade nästan. Jag hade aldrig kysst någon förut.
Jag kände Alex, som stod bakom mig, trycka sin hand under mitt bröst, kupade mitt bröst med sin stora hand medan han stönade. Jag kämpade med all min kraft.
Vad var det som hände? Varför gjorde de så här? Hatade de inte mig?
Stormi, som en gång var en omega som ingen ville ha, fann sig själv i centrum av en berättelse vävd av mångudinnan. Fyra ökända vargar, kända för sina busiga upptåg och hennes mobbare, var bestämda att bli hennes partners.
Älska Quinn
Innan jag hinner förstå vad han tänker göra, sjunker Quinn ner på knä, krokar mina ben över sina axlar och fäster sin mun vid mitt centrum. Jag stönar högt när han börjar arbeta på min klitoris. Han för in två av sina fingrar djupt i mig.
Med ena handen greppande mitt skrivbord och den andra begravd i hans hår, kastar jag huvudet bakåt när han förtär mig med sin tunga. "Åh, fan, Quinn."
"Stöna mitt namn, Annie."
********************
Annora Winters har ett fantastiskt jobb, ett bekvämt hem och en kärleksfull familj. Ändå känner hon att något saknas i hennes liv. Något hon en gång hade i sina händer, men tidpunkten var fel för att behålla det. En kärlek så ren att hon drömmer om hans ansikte mer än hon borde.
Quinn Greyson investerade väl och blev miljardär innan han visste vad som hände. Kvinnor kastar sig över honom varje natt. Med varje ny erövring känner han att mer av hans själ förstörs. Han längtar efter äkta kärlek. Något han en gång hade men förlorade för länge sedan.
Ett slumpmässigt möte sätter dem på samma väg igen. Spänningen flammar upp mellan dem när en hemlighet från deras gemensamma förflutna avslöjas. När de kysser varandra, exploderar lågor av åtrå och minnen från det förflutna vaknar till liv. Kan Quinn och Annora hitta sin väg genom minfältet som väntar dem när de lär känna varandra igen? Eller kommer de att slitas isär av en älskare från hans förflutna?
18+ Moget sexuellt innehåll
Hans speciella partner
Jonathan King är alfahanen i Black Stone-flocken. Han är en mardröm för sina fiender men hans flock älskar honom. Han har ännu inte hittat sin partner men vill ha en Luna vid sin sida. Hans liv kommer att förändras när en mänsklig flicka kommer in i hans flock. Hans varg är attraherad av henne men hon är inte hans partner. Han börjar hålla ett nära öga på henne eftersom han vet att hon bär på en hemlighet. Är han redo för vad han kommer att upptäcka?
Min ex-pojkväns pappa
"Du är väldigt självsäker, Kauer." Jag följer efter honom och ställer mig framför honom, så att han inte märker hur mycket han påverkar mig. "Du känner knappt mig. Hur kan du vara säker på vad jag vill?"
"Jag vet, Hana, för du har inte slutat pressa ihop dina lår sedan du såg mig," viskar han nästan ohörbart, hans bröst tryckt mot mitt när han trycker mig mot väggen. "Jag märker de signaler din kropp ger, och av vad den indikerar, så ber den nästan om att jag ska knulla dig just nu."
Hana hade aldrig kunnat föreställa sig att bli kär i en annan man än Nathan. Men på kvällen av hennes examen gör han slut med henne, och lämnar henne ensam på den viktigaste dagen i hennes liv.
Men hon inser att kvällen inte var förlorad när hon möter den förföriske John Kauer. Mannen är dubbelt så gammal som hon, men hans utseende är hänförande.
Hana accepterar hans inbjudan och följer med honom till hans hotell, där de har en het natt av sex. Men när hon tror att hon lever i en dröm, upptäcker hon att allt har förvandlats till en mardröm.
John Kauer är inte bara en främling. Han är den mystiske styvpappan till hennes ex-pojkvän.
Nu måste hon bestämma vad hon ska göra med denna stora hemlighet.
En Mörk Ros
"Det är jag... ser jag inte tillräckligt passande ut för att vara det?" Han ler snett, vilket får mig att rodna igen... han verkar ha den effekten på mig, jag vet inte varför.
"N-Nej, jag ville bara klargöra saker... förlåt." säger jag blygt, medan jag ser hur han håller ögonen på vägen.
"Nästa fråga älskling?" Han kastar en blick på mig och fångar mig stirrande, vilket får mig att genast titta bort.
Uhhh... vad menade du med att jag är din... uh vad var ordet du använde igen? Din..." Jag tystnar, försöker minnas vad han kallade mig i byn.
"Partner?" avslutar han, och jag nickar kort när jag minns ordet.
Dani hade förts till en främmande värld av en demon. Hon stod på auktionsscenen och hade inget hopp för sitt framtida liv. Men Lycan-kungen köpte henne och gav henne ett drömliv.
Axel var Lycan-kungen över hela Revnok-landet. Han var stark och mäktig men var känd för att vara förbannad utan partner. Tills en natt, då han köpte en... mänsklig partner, en flicka han hade letat efter i ett sekel. Han svor att skydda henne i den farliga världen.
Hur kommer saker och ting att utvecklas när fiender dolda i skuggorna börjar röra på sig?
Vad kommer Lycan-kungen att göra för att skydda sin partner från fara?
Läs den underbara berättelsen för att ta reda på det!
Läka Hans Brustna Luna
Tror du på myter? Precis när hon tror att det inte kan bli värre, så blir det det. Lucy förlorade allt för fyra år sedan i en attack av vildvargar. Hon har blivit misshandlad, svulten, avvisad och bruten. När hennes artonde födelsedag närmar sig, börjar märkliga saker hända, saker som bara händer en gång varje århundrade. Hon finner vänskap på det mest oväntade stället och flyr för att hitta sitt sanna jag med hjälp av den farligaste Alfan. Lia var bruten och misshandlad. Hennes styvmor är den värsta förövaren.
På sin artonde födelsedag fick hon sin varg och fann sin partner. Hennes partner var den misshandlande alfan av Mörka Månens flock. Han parade sig med henne och avvisade henne sedan omedelbart. Han fortsatte att plåga henne, nästan till döds. Max, Betan av Mörka Månen, hjälpte henne att planera sin flykt. Hans vän råkade vara Alfan av Crescent Moon-flocken. Som råkade få en andra chans till partner i Lia.
Alfakungens Maka
Jag upptäckte att min pojkvän var otrogen med min bästa vän. Det gjorde ont djupt och jag kände mig extremt sårad när jag såg de två personer jag litade på ha en affär bakom min rygg.
Men ingen av dem kände någon ånger för sina handlingar. Istället hånade de mig som en fallen arvtagerska.
Jag bestämmer mig för att säga adjö till staden och flytta till en ny. Och en helt ny start för att få ordning på mitt liv.
Men, en person hade jag aldrig kunnat föreställa mig. Han hade alltid funnits där. I myter och böcker som den ädla varulv han var.
Min tvillinggranne påstår att jag är hans Partner.
Saker och ting kommer att bli riktigt röriga.
Alpha Liam & Luna Clara
Alphas Fångna Partner
Jag bet mig i läppen och försökte stå emot hans Alfa-doft...
"Hur kom du ut?" hans finger spårade mitt ansikte.
"Tror du att du kan fly, min partner?" Xavier betedde sig irrationellt, på sätt som var svåra för henne att förutse och ännu svårare att försvara sig mot.
Utöver allt annat var parningsbandet tillbaka med full kraft, och gjorde Ava hypermedveten om varje kontaktpunkt där Xaviers kropp rörde vid hennes egen. Hennes kropp började värmas upp av sig själv, svarade enbart på hans närhet. Doften av träaska och violer var nästan kvävande.
Ava bet sig i läppen och vände bort huvudet, ovillig att kasta första slaget. Han hade tagit henne hit och det var han som höll henne här. Om han hade något att göra, var det inget som hindrade honom.
"Är det här allt du har för mig, Ava?" När han äntligen talade, var hans röst grov och lysten. "Du brukade vara bättre på det här."
Anklagad för att ha mördat Alfans syster och älskare, skickades Ava till fängelsehålan för tre år sedan. Livstids fängelse. Dessa två ord var för tunga att bära. Ava förlorade sin stolthet, sina vänner, sin tro och sin kärlek den natten.
Efter tre år skickades hon i hemlighet till en sexklubb – Green Light Club, där hon återförenades med sin Alfa, Xavier. Och hon blev förbluffad över att upptäcka vilka de verkligen var...
Tre år av misshandel förändrade hennes liv. Hon var tvungen att söka hämnd. Hon var tvungen att skälla med ärr, hämnd och hat. Men hon var skyldig någon. Och hon måste hålla sitt löfte. Det enda hon kunde tänka på var att fly.
Men Xavier erbjöd en deal. Men hon måste 'betala' för sin frihet och försoning. Under tiden upptäckte hon gradvis sanningen om vad som hände för tre år sedan.
En komplott.
Luna Drottningen
"För att varje kung måste ha en drottning", svarade han enkelt.
"Men...", började jag, fortfarande förvirrad som bara den.
"Frågasätt inte min auktoritet", morrade han åt mig. "Du ska vara min Luna-drottning och det är slutdiskuterat", krävde han innan han marscherade iväg...
Daphne Rosen är en frispråkig och galen tjugotvååring. Hon är faktiskt en lykantrop under Delta-familjen. Alpha King Dwayne Edwards fattar tycke för henne och gör henne till sin drottning, vilket får henne att undra... Varför just hon?
●Människor är utrotade.
●Barn kan skifta fritt så snart de kan gå.
●Kvinnor kallas öppet för tikar.
Moget innehåll
En Del av Mig
En inre kamp för att framträda som den vita vargen leder henne till ett möte med ett blodbest, som lyckas locka henne. Det är tills de blir avbrutna av hennes partners ankomst.
Ingenting är som det borde vara och det kommer att kräva alla hennes allierade för att ta reda på varför, och kanske lite hjälp från en fiende...
Framtiden är aldrig huggen i sten... och ibland måste man bryta alla regler.
Detta är uppföljaren till boken 'Mer än jag', men den kan läsas fristående.