Den mannen har snälla ögon

Charlottes perspektiv

Jag satt på kanten av den gamla bänken under trädet och stirrade på de torra löven som låg utspridda runt mina fötter. Tystnaden omslöt mig som en andra hud, tyngre än jag någonsin kunnat föreställa mig. Luther hade gått iväg utan att se tillbaka, och den bilden stannade kvar ...

Logga in och fortsätt läsa