Du kan inte skylla på mig

Luthers perspektiv

Ytterdörren flög upp, och kaoset hade redan gjort sig hemmastadd.

Charlotte satt bredvid mig, hennes händer vilade i knät, stilla och bleka. Hennes mamma sprang mot henne, rösten darrande som glas på väg att splittras.

"Tack för att du var med henne, Luther. Jag vet inte vad som h...

Logga in och fortsätt läsa