Offrad till Alienprinsen
Dorita Okhiria · Uppdateras · 33.4k Ord
Introduktion
Han flinade och minskade avståndet mellan oss, hans hand gled runt min hals när han viskade, "Du säger en sak, men din kropp säger något annat." Hans röst var ett lågt morrande som fick mig att rysa. "Bäst att vänja dig vid det här, älskling, för jag har ingen avsikt att släppa dig."
Jag var tvungen att leva detta trasiga liv ensam.
Ingen familj.
Inga vänner.
Ingenting.
Med människor fångade av utomjordingar hade jag två val: bli en slav eller dö. Jag var beredd på vilket som helst, men jag hade aldrig förväntat mig att Alienprinsen—den som slaktade mitt folk—skulle vilja göra anspråk på mig. Inte som en slav, utan som något... mer.
Kapitel 1
Astrids perspektiv
Jag bröt ut i kallsvett igen, blinkade bort resterna av mina mardrömmar. "En till dålig dröm?" sa Celeste och tittade på mig med medlidande i ögonen, men jag sa ingenting. Jag kunde inte.
Det var inte som om det fanns något mer att säga. Hon kände redan till mönstret.
Jag har en hemsk dröm.
Jag vaknar upp skrämd och sedan tröstar hon mig, eller åtminstone försöker.
Till slut kan jag knappt minnas något från drömmen.
Idag var inget undantag.
"Det kommer att bli bra," log hon. Jag trodde henne inte. Jag menar, hur kunde jag när jag hade hört samma sak om och om igen de senaste arton åren?
Inte när vi bodde i en byggnad som knappt hade ett tak över våra huvuden.
"Jag fick ett jobb, så jag borde kunna få tag på lite matrester. Vad vill du ha till middag?" sa hon och log mot mig.
"Ingenting, låt oss bara spara ihop för att få något bättre—" Ett skrik hördes på avstånd och avbröt mig.
Jag tog ett steg tillbaka.
Jag kände min kropp vibrera, jag visste redan vad detta var.
"Astrid," ropade Celeste, jag kunde redan höra paniken i hennes röst även om hon försökte hålla modet uppe. "Jag behöver att du springer."
Jag skakade på huvudet även om hon inte kunde se mig eftersom hennes rygg var vänd mot mig. "Det finns ingen chans att jag lämnar dig att slåss ensam!"
"Snälla!" Hon grät och tittade på mig med tårar i ögonen. "Det är bättre att de tar en av oss och den andra överlever. Jag lovar att hitta dig när jag kommer ut." Hon log mot mig.
Det var en lögn.
Vi visste båda att när utomjordingarna tog en människa var det slutet...
"SPRING!!!" På kommando började mina ben röra sig av sig själva när jag försökte komma därifrån så fort jag kunde.
Jag kände tårarna rinna fritt från mina ögon. Bara så där lämnade jag min enda familjemedlem i händerna på de där odjuren.
Jag kvävde snyftningarna som hotade att bryta fram.
Jag behövde vara tillräckligt tyst annars skulle de höra mig.
De skulle hitta mig. Och mitt övergivande av min syster skulle vara förgäves.
Vid den tanken kände jag mitt hjärta slå hårt mot bröstkorgen. Insikten slog mig, och skulden smög sig in.
Jag lämnade henne, jag övergav henne. Jag slutade springa och tittade tillbaka.
Jag borde inte ha lämnat henne även om hon sa så, jag borde ha stannat.
Vi lever tillsammans
Stannar tillsammans
Och dör tillsammans.
Det har alltid varit vårt motto.
Jag kvävde snyftningen och tittade på den tomma vägen.
Inte en enda människa var här. Alla hade antingen dött eller blivit tagna som slavar.
**
Jag suckade och tittade upp mot himlen. Det var mörkt nu, troligen timmar sedan de invaderade vår plats. Jag kunde känna min kropp vibrera av rädsla.
Tänk om de fortfarande var där? Tänk om de väntade på mig? När jag närmade mig den nu tysta byggnaden, bad jag till himlen, om det verkligen fanns någon där, att jag inte skulle hitta min systers kropp där. Åtminstone skulle det betyda att hon var vid liv och fångad.
Jag skulle fortfarande kunna hitta henne igen om så var fallet.
Lukten av blod mötte mig innan synen. Jag öppnade dörren halvvägs och såg min systers sönderslitna kropp. Jag tog ett steg tillbaka och bet mig i läppen medan jag kämpade mot tårarna.
'Gå,' den förrädiska tanken smög sig in i mitt sinne när jag tog duffelväskan som låg vid sidan av rummet och kastade i alla kläder mina händer kunde greppa.
Jag rusade ut, tvingade mig själv att inte bryta ihop, tills jag nådde ett säkert avstånd och då slog det mig.
Jag föll ner på knä på en säker plats och grät.
flashback
"Celeste, när kommer mamma tillbaka?" frågade sjuåriga jag, kände mig vilsen.
"Det är bara du och jag mot världen," sa hon och log mot mig med tårar i ögonen.
Jag suckade, torkade bort tåren som hade hittat sin väg nerför min kind.
"Jag sa ju att den var vid liv!" En kvinnlig röst ropade för nära mig vilket fick min själ att lämna min kropp av skräck.
Jag kände hur min kropp började vibrera. Det var första gången jag såg en utomjording på nära håll, de var två vilket inte hjälpte min ångest just då men samtidigt kunde jag inte låta bli att märka att de såg.....
"Vackra," sa jag under andan. En av dem hade en smal men atletisk byggnad. Hans hud var blek, nästan genomskinligt blå, med intrikata mönster av guldmarkeringar som virvlade över hans armar, bröst och ansikte. Han hade höga kindben och en spetsig haka. Hans ögon var stora och mandelformade, med vertikala pupiller som verkade glittra när de tittade på mig. Å andra sidan hade kvinnan långt och flödande hår gjort av fina, silvriga trådar som verkade krusa som vattenytan. Trådarna var prydda med delikata guldtrådar, som fångade ljuset och skimrade som små stjärnor.
Jag höll andan. Hur kunde något så vackert vara så... ont?
"Hon verkar inte tala," sa mannen med en sträv röst, vilket fick mig att ta ett steg tillbaka, men jag stoppades av en vägg.
"Ännu bättre," sa kvinnan med en glimt i ögonen.
"Din jävel!" Stekpannan träffade min rygg innan jag kunde göra något åt det. "Jag sa åt dig att städa det här förbannade stället innan vi öppnade!" En annan panna kom flygande mot mig och träffade sidan av mitt huvud.
Jag stod där och tog slagen som de kom.
De få veckor jag tillbringade här lärde mig att försöka undvika slagen bara var att be om fler slag.
"Förbannade. Säg. Något," sa hon mellan slagen, men jag kunde inte förmå mig att säga något.
Sedan Celeste dog, kunde jag inte förmå mig att säga ett ord till någon. Det kändes fel att hon inte fick höra min röst längre men andra gjorde det.
Hon suckade när hon insåg att jag återigen inte skulle säga något till henne. "Gå till ditt rum!!" skrek hon och kastade en elak blick på mig.
Jag gjorde min väg till min skokartong till rum, suckade när jag stängde dörren.
Jag torkade bort mina tårar aggressivt, tacksam att hon inte såg mina tårar.
Detta var det. Så här skulle jag leva mitt liv, för alltid som en slav till de odjur som förslavade min sort, tog min familj och lämnade mig helt ensam.
Jag gav upp att torka bort tårarna från mina ögon, drev iväg till sömn,
Eller åtminstone försökte tills jag fann mig själv bli bunden och ögonbindlad.
Jag kämpade inte emot, det fanns ingen poäng med det när det inte fanns något kvar att kämpa för.
Så jag lät dem, välkomnande den fridfulla sömn som välkomnade mig....
Senaste Kapitel
#30 Middag och fred
Senast Uppdaterad: 1/10/2025#29 Gåvor
Senast Uppdaterad: 1/10/2025#28 kapitel 27
Senast Uppdaterad: 1/10/2025#27 saknar dig
Senast Uppdaterad: 1/10/2025#26 förstör saker
Senast Uppdaterad: 1/10/2025#25 knullad
Senast Uppdaterad: 1/10/2025#24 bekännelser
Senast Uppdaterad: 1/10/2025#23 förklaringar
Senast Uppdaterad: 1/10/2025#22 osäker
Senast Uppdaterad: 1/10/2025#21 kapitel 20.5
Senast Uppdaterad: 1/10/2025
Du Kan Tycka Om Detta 😍
Lycankungens Valp
"Snart nog kommer du att be om mig. Och när du gör det—kommer jag att använda dig som jag vill, och sedan kommer jag att avvisa dig."
—
När Violet Hastings börjar sitt första år på Stjärnljus Skiftarakademin, vill hon bara två saker—hedra sin mors arv genom att bli en skicklig helare för sin flock och klara sig igenom akademin utan att någon kallar henne en freak för hennes märkliga ögontillstånd.
Saker och ting tar en dramatisk vändning när hon upptäcker att Kylan, den arroganta arvingen till Lycan-tronen som har gjort hennes liv miserabelt från första stund de möttes, är hennes partner.
Kylan, känd för sin kalla personlighet och grymma sätt, är långt ifrån glad. Han vägrar att acceptera Violet som sin partner, men han vill inte heller avvisa henne. Istället ser han henne som sin valp och är fast besluten att göra hennes liv ännu mer till ett levande helvete.
Som om det inte vore nog att hantera Kylans plågor, börjar Violet avslöja hemligheter om sitt förflutna som förändrar allt hon trodde att hon visste. Var kommer hon egentligen ifrån? Vad är hemligheten bakom hennes ögon? Och har hela hennes liv varit en lögn?
Herr Forbes
Herregud! Samtidigt som hans ord väckte mig, lyckades de irritera mig. Även nu är han fortfarande samma skitstövel, arrogant och bossig som alltid, som alltid ville ha saker på sitt sätt.
"Varför skulle jag göra det?" frågade jag, kände hur mina ben blev svaga.
"Jag är ledsen om jag fick dig att tro att du hade något val," sa han innan han grep tag i mitt hår och tryckte ner min överkropp, tvingade mig att luta mig framåt och placera händerna på ytan av hans skrivbord.
Åh, herregud. Det fick mig att le, och gjorde mig ännu våtare. Bryce Forbes var mycket hårdare än jag hade föreställt mig.
Anneliese Starling kunde använda varje synonym för ordet grymhet i ordboken för att beskriva sin skitstövel till chef, och det skulle ändå inte vara tillräckligt. Bryce Forbes är själva definitionen av grymhet, men tyvärr också av oemotståndlig åtrå.
Medan spänningen mellan Anne och Bryce når okontrollerbara nivåer, måste Anneliese kämpa för att motstå frestelsen och kommer att behöva göra svåra val, mellan att följa sina professionella ambitioner eller ge efter för sina djupaste begär, för gränsen mellan kontoret och sovrummet är på väg att försvinna helt.
Bryce vet inte längre vad han ska göra för att hålla henne borta från sina tankar. Under lång tid var Anneliese Starling bara flickan som arbetade med hans far, och familjens älskling. Men tyvärr för Bryce har hon blivit en oumbärlig och provocerande kvinna som kan driva honom till vansinne. Bryce vet inte hur länge till han kan hålla sina händer borta från henne.
Involverade i ett farligt spel, där affärer och förbjudna njutningar flätas samman, står Anne och Bryce inför den tunna linjen mellan det professionella och det personliga, där varje utbytt blick, varje provokation, är en inbjudan att utforska farliga och okända territorier.
Flocken: Regel Nummer 1 - Inga Makar
"Släpp mig," kvider jag, min kropp darrar av begär. "Jag vill inte att du rör mig."
Jag faller framåt på sängen och vänder mig sedan om för att stirra på honom. De mörka tatueringarna på Domonics skulpterade axlar darrar och expanderar med hans tunga andetag. Hans djupa, gropiga leende är fullt av arrogans när han sträcker sig bakom sig för att låsa dörren.
Han biter sig i läppen och smyger mot mig, hans hand går till sömmen på hans byxor och den växande bulan där.
"Är du säker på att du inte vill att jag ska röra dig?" viskar han, knyter upp knuten och stoppar in en hand. "För jag svär vid Gud, det är allt jag har velat göra. Varje dag sedan du klev in på vår bar och jag kände din perfekta doft från andra sidan rummet."
Ny i världen av skiftare, är Draven en människa på flykt. En vacker flicka som ingen kunde skydda. Domonic är den kalla Alfan i Röda Vargflocken. Ett brödraskap av tolv vargar som lever efter tolv regler. Regler som de svor att ALDRIG bryta.
Speciellt - Regel Nummer Ett - Inga Makar
När Draven möter Domonic, vet han att hon är hans maka, men Draven har ingen aning om vad en maka är, bara att hon har blivit kär i en skiftare. En Alfa som kommer att krossa hennes hjärta för att få henne att lämna. Hon lovar sig själv att hon aldrig kommer att förlåta honom och försvinner.
Men hon vet inte om barnet hon bär eller att i samma ögonblick som hon lämnade, bestämde sig Domonic för att regler var till för att brytas - och nu, kommer han någonsin att hitta henne igen? Kommer hon att förlåta honom?
Perfekt Jävel
"Stick och brinn, din jävel!" fräste jag tillbaka och försökte slita mig loss.
"Säg det!" morrade han och grep tag om min haka med ena handen.
"Tror du att jag är en slampa?"
"Så det är ett nej?"
"Dra åt helvete!"
"Bra. Det var allt jag behövde höra," sa han och drog upp min svarta topp med ena handen, blottade mina bröst och skickade en våg av adrenalin genom min kropp.
"Vad fan håller du på med?" flämtade jag medan han stirrade på mina bröst med ett nöjt leende.
Han drog ett finger över ett av märkena han lämnat precis under en av mina bröstvårtor.
Den jäveln beundrade märkena han lämnat på mig?
"Linda dina ben runt mig," beordrade han.
Han böjde sig ner tillräckligt för att ta mitt bröst i sin mun och sög hårt på en bröstvårta. Jag bet mig i underläppen för att kväva ett stön när han bet till, vilket fick mig att båga bröstet mot honom.
"Jag kommer att släppa dina händer; våga inte försöka stoppa mig."
Jävel, arrogant och fullständigt oemotståndlig, precis den typen av man Ellie svor att hon aldrig skulle bli involverad med igen. Men när hennes väns bror återvänder till staden, finner hon sig farligt nära att ge efter för sina vildaste begär.
Hon är irriterande, smart, het, fullständigt galen, och hon driver Ethan Morgan till vansinne också.
Vad som började som ett enkelt spel plågar honom nu. Han kan inte få henne ur sitt huvud, men han kommer aldrig att släppa in någon i sitt hjärta igen.
Även om de båda kämpar med all sin kraft mot denna brinnande attraktion, kommer de att kunna stå emot?
Skrev under skilsmässan, nu ber han på knä
När han med avsmak slet sönder mina kläder och pressade ner mig hårdhänt, fick jag fram med skakig röst: ”Jag är gravid!” Men han hånlog och sa att jag bara spelade teater. Inte ens efter att jag förlorat barnet slutade han; ändå satt han glatt och småpratade med familjen till den som gjort det.
Till slut orkade jag inte mer. Jag var slutkörd, tömd på allt. All min kärlek och all min uthållighet betydde ingenting för honom.
När jag kastade skilsmässopappren i ansiktet på honom trodde jag att det var slutet, men det var bara början. När han grep tag om min handled, tryckte upp mig mot bildörren och förseglade mina läppar med en straffande, besittande kyss, kände jag skamset hur något i mig svarade… Vad är det egentligen den här mannen vill?
Sjöjungfrulår
Fyrtiotreåriga Helen är nyss skild och försöker hitta sig själv. För första gången i sitt liv är hon inte under en mans kontroll. Med en frånvarande far, en våldsam styvbror och en manipulativ ex-make har hon haft den perfekta trifektan av dåliga män.
Samtidigt som hon lär sig att leva sitt eget liv, försöker hon hjälpa sina tre barn. Jaxon kämpar med sin sexualitet. Jolene upptäcker att hennes perfekta äktenskap långt ifrån är perfekt. JD försöker bara ta sig igenom gymnasiet och in i flottan.
Femtioettåriga Owen Reese återvände till sin hemstad efter tjugo år i flottan. Han startade ett litet företag som har gjort honom till miljonär under det senaste decenniet. Med sin egen dotter vuxen och levande sitt eget liv, trodde han att hans dagar som förälder var över. Men nu uppfostrar han sin sextonåriga systerdotter medan hans syster är utplacerad med Läkare Utan Gränser.
Och nu dyker den söta, fylliga receptionisten från hans revisors kontor upp överallt där han vänder sig. Inte för att han klagar; han längtar efter att få lägga händerna på de där underbara, frodiga sjöjungfruben som hemsöker hans drömmar.
Inget verkar gå rätt för dem. Alla hans många systrar lägger sig ständigt i. Hennes barn oroar sig så mycket för henne att de nästan är besatta. Och hon vill bara vara lycklig. Och smalare.
Varning: inkluderar ett våldsamt förhållande.
Blodröd kärlek
"Var försiktig, Charmeze, du leker med en eld som kommer att bränna dig till aska."
Hon hade varit en av de bästa servitriserna som hade serverat dem under torsdagsmötena. Han är en maffiaboss och en vampyr.
Han hade gillat att ha henne i sitt knä. Hon kändes mjuk och rund på alla rätta ställen. Han hade gillat det för mycket, vilket hade blivit tydligt när Millard hade kallat henne till sig. Vidars instinkt hade varit att protestera, att hålla henne kvar i sitt knä.
Han tog ett djupt andetag och tog ännu en sniff av hennes doft. Han skulle tillskriva sitt beteende under natten till den långa tid han hade varit utan en kvinna, eller en man för den delen. Kanske försökte hans kropp säga att det var dags att ge sig hän åt något depraverat beteende. Men inte med servitrisen. Alla hans instinkter sa att det skulle sluta illa.
Att jobba på 'Den Röda Damen' var räddningen Charlie behövde. Pengarna var bra och hon gillade sin chef. Det enda hon höll sig borta från var torsdagsklubben. Den mystiska gruppen av heta män som kom varje torsdag för att spela kort i bakrummet. Det var tills den dagen hon inte hade något val. I samma ögonblick som hon såg Vidar och hans hypnotiska isblå ögon, fann hon honom oemotståndlig. Det hjälpte inte att han var överallt, erbjöd henne saker hon ville ha, och saker hon inte trodde att hon ville ha men behövde.
Vidar visste att han var förlorad i samma ögonblick som han såg Charlie. Varje instinkt han hade sa åt honom att göra henne till sin. Men det fanns regler och de andra höll ögonen på honom.
Jag tror att jag låg med min brors bästa vän
"Vad är det, älskling...blev du rädd?" Han log och låste blicken med min. Jag svarade genom att luta huvudet och le mot honom.
"Du vet, jag förväntade mig inte att du skulle göra det här, jag ville bara..." Han slutade prata när jag lindade mina händer runt hans kuk och snurrade min tunga runt hans svamp innan jag tog honom i min mun.
"Fan!!" Han stönade.
Dahlia Thompsons liv tar en annan vändning efter att hon återvänder från en två veckors resa för att besöka sina föräldrar och går in på sin pojkvän, Scott Miller, som är otrogen med hennes bästa vän från gymnasiet, Emma Jones.
Arg och förkrossad bestämmer hon sig för att åka hem men ändrar sig och väljer att festa hårt med en främling.
Hon super sig full och slutar med att ge sin kropp till denna främling, Jason Smith, som visar sig vara hennes blivande chef och hennes brors bästa vän.
Begär att Kontrollera Henne
Hon var en fri själ och ville inte att någon skulle kontrollera henne.
Han var inne på BDSM och hon avskydde det med hela sitt hjärta.
Han letade efter en utmanande undergiven och hon var en perfekt match, men den här tjejen var inte redo att acceptera hans erbjudande eftersom hon levde sitt liv utan några regler och förordningar. Hon ville flyga högt som en fri fågel utan några begränsningar. Han hade en brinnande önskan att kontrollera henne eftersom hon kunde vara ett perfekt val, men hon var en hård nöt att knäcka. Han blev galen av att göra henne till sin undergivna, att kontrollera hennes sinne, själ och kropp.
Kommer deras öde att uppfylla hans önskan att kontrollera henne?
Eller kommer denna önskan att förvandlas till en önskan att göra henne till hans?
För att få dina svar, dyk in i den hjärtevärmande och intensiva resan med den hetaste och strängaste Mästaren du någonsin kommer att hitta och hans oskyldiga lilla fjäril.
"Fan ta dig och försvinn från mitt café om du inte vill att jag ska sparka dig i röven."
Han rynkade pannan och drog mig till baksidan av caféet genom att gripa tag i min handled.
Sedan knuffade han in mig i festlokalen och låste dörren hastigt.
"Vad fan tror du om dig själv? Du,"
"Tyst." Han röt och avbröt mina ord.
Han grep min handled igen och drog mig till soffan. Han satte sig ner och med en snabb rörelse drog han ner mig och böjde mig över sitt knä. Han pressade mig mot soffan genom att trycka sin hand på min rygg och låste mina ben mellan sina.
Vad gör han? Kalla kårar rusade nerför min ryggrad.
Uppvaknande - Avvisad Partner
Krossad Flicka
"Förlåt, älskling. Var det för mycket?" Jag kunde se oron i hans ögon när jag tog ett djupt andetag.
"Jag ville bara inte att du skulle se alla mina ärr," viskade jag, kände mig skamsen över min märkta kropp.
Emmy Nichols är van vid att överleva. Hon överlevde sin misshandlande far i flera år tills han slog henne så hårt att hon hamnade på sjukhus, och hennes far blev äntligen arresterad. Nu kastas Emmy in i ett liv hon aldrig förväntat sig. Nu har hon en mamma som inte vill ha henne, en politiskt motiverad styvfar med kopplingar till den irländska maffian, fyra äldre styvbröder och deras bästa vän som svär att älska och skydda henne. Sedan, en natt, rasar allt samman, och Emmy känner att hennes enda alternativ är att fly.
När hennes styvbröder och deras bästa vän äntligen hittar henne, kommer de att plocka upp bitarna och övertyga Emmy om att de kommer att hålla henne säker och att deras kärlek kommer att hålla dem samman?
Syndiga Begär Hos Trillingarnas Alfa
"Du har verkligen nerver att försöka rapportera oss till rektorn, har du glömt vem vi är? Vi styr Dranovile och detta är ditt straff, vi kommer att knulla dig tills du svimmar."
"Du kommer alltid att vara vår leksak, hora."
"Snälla." Hon grät.
Mariam, en oskyldig tonåring som alltid går i sömnen och hamnar i skogen, förlorade sin oskuld utan att ha en aning om vem som gjorde det.
Hon vet inte vem hennes föräldrar är, men bor med sin mormor. Hennes mormor fick äntligen ett jobb åt henne, hon ska arbeta som hembiträde för familjen Herndon och hennes skolavgifter kommer att betalas av dem. Lite visste hon att hon skulle bli instängd och mobbad av trillingarna Alpha.
Vad kommer att bli hennes öde? Hur kan hon få sin hämnd?
VARNING: Denna berättelse är klassad 18. Starkt språk, sex, våld och annat innehåll i berättelsen kan vara stötande för vissa läsare och olämpligt för unga barn.*
