Kapitel trettiosju

Brooklyn

Kylan är det första jag minns. Inte natten. Inte springandet. Inte det krossade glaset eller stickorna i träet eller hur snön kändes som knivar mot mina fötter. Bara kylan. Det är som om den trängde in i mina ben och frös mig från insidan och ut.

Jag är hopkrupen inne i en ihålig trädstam....

Logga in och fortsätt läsa