Kapitel trettioåtta

Jackson

Skogen känns fel.

Inte bara tyst. Fel. Som om något håller andan. Som om träden lyssnar. Som om snön själv minns vad som hände här.

Vi rör oss i en tät linje genom de frosttäckta grenarna, kylan biter i våra ansikten, händer och lungor. Solen är uppe, men det kunde lika gärna vara natt. Luf...

Logga in och fortsätt läsa