Kapitel trettionio

Brooklyn

Promenaden till stugan känns längre än den borde vara. Eller så är tiden konstig nu. Mina ben känns tunga, som om de är fyllda med våt sand. Strumporna är frusna igen, stela av is, och huden på mina fötter har gått förbi smärta och in i något bedövat och skrämmande. Jag håller en hand på m...

Logga in och fortsätt läsa