Kapitel fyrtioett

Jackson

Skogen känns annorlunda nu.

Inte tryggare. Bara förändrad. Kylan biter lika hårt. Snön suger fortfarande värmen ur våra kängor och bränner luften i våra lungor. Men något är annorlunda i tystnaden. Som om skogen håller andan med oss. Väntar på något.

Jag håller ögonen fästa på marken. På fo...

Logga in och fortsätt läsa